Det snackas ju alldeles förfärligt mycket. Om sociala medier så klart. Om transparens, deltagande, engagemang. Och inte bara från konsumenterna - som nu agerar med förnyad makt och effektiva verktyg. Utan nu också allt mer om en motsvarande rörelse från företag och organisationer. För riktig konsumentmakt blir det ju inte förrän lyssnandet har blivit en del i företagens förändringsprocess och en del av deras levande system. Då dialogen inte längre bara sker som ett spel för gallerierna, utan för att företag på allvar ser den affärsmässiga nyttan och möjligheten till proaktiv utveckling, som betyder livsviktiga strategiska försprång.
Obama-kampanjen var givetvis det stora genombrottet. Beviset som världen behövde för att ge legitimitet i tanken att en öppen dialogen med väljare, kunder eller konsumenter verkligen kan betyda skillnaden mellan att vinna och försvinna.
Tänk om det här verkligen händer. Tänk om vi verkligen, alldeles på riktigt, befinner oss i början av en period i historien där allt det vi visste var sund och riktigt, blir verklighet. Tänk om det krävdes en teknisk landvinning vi kallar Internet för att öppna fördämningarna och få igång tvåvägskommunikationen. Och även om det inte går hela vägen, så är varje steg betydelsefullt.
Se här hur Skype generöst bjuder in för alla och envar att dela tankarna, i ord och visuellt, kring hur varumärket är byggt. Hela klabbet. Varenda sträng i DNA:t. Ett sådant dokument som tidigare närmast varit hänvisat till bankfack. Eller möjligen tillgängligt för trogna medarbetare med eftertraktade lösenord.
Här blir man glad inte bara av ett så klokt och genomarbetat innehåll, utan även av budskapet det sänder till oss alla: Vi vet att det inte går att kontrollera och styra vårt varumärke på gammalt manér - men med många fans och vänner har vi en chans att hänga med och skapa ett värde för våra användare. Det - och bara det - ger oss mandat att överleva.
